Den fula lilla ankungen

Det är frustrerande att försöka skaffa en inkomst. Jag söker flera jobb varje dag, mailar och tjatar, och har ändå inte lyckats få komma på en enda intervju. Jag uppdaterade mitt CV igår och hoppas det ska se mer inbjudande ut nu.

Egentligen vill jag ju ha en egen firma… och det jobbar jag på. Men man behöver ju pengar tills den har kommit igång ju. Det är så mycket så man blir förlamad.

Jag gillar att skapa nytt, men när det inte blir perfekt blir jag så sur. Som att jag inte kan göra en e-shop bara sådär. Och att jag inte har lärt mig Flash ännu, det är ju viktigt att kunna tydligen. Fast det är bättre för sökmotorerna om man inte har flash.

Iallafall… jag är urseg just nu. Som tur han jag med en promenad innan solen dalade och upptäckte att det tar ca 18 minuter att promenera ner till 4H-gården vilken väg man än tar. Bra att veta eftersom jag förhoppningsvis ska få shjälpa till där nere på helgerna.

En rolig grej hände häromdan: Pojkvännen o jag vandrade nere vid vattnet. Vid badberget i Aspudden såg vi Kalle Ankas fotspår på isen. Man fick intrycket av att nån människa hade gått där med ankskor för att lura oss. Men så såg vi en gigantisk grå svan liggandes på isen. Trodde först att det oxå var ett skämt, men så rörde han på sig.

Det här var på natten och inte så lätt att se allting.

Det roliga kommer nu:
Vi tittade ner på isen över räcket och såg ett märkligt avtryck. Det var ett avtryck av en svan som hade halkat. Antagligen hoppat från räcket och ner på isen och så vurpat direkt. Man såg fötter med tårna vända neråt och vingar pladask rakt ut. Och sen lite fler spår när han försökt ställa sig upp. Och så vanliga Kalle Anka spår promenerandes därifrån.

Min mobil har en urusel kamera och fotot blev becksvart.

Men två dagar senare, när det hade töat och var snorhalt, knallade vi ner med en riktig kamera. Tyvärr hade pladaskavtrycket smält bort.
Vid vinterviken stötte vi däremot på svanen i egen hög person. Han kan inte va gammal, men stor var han minsann.