Befrielse

Nu har vi äntligen fixat så det trådlösa nätverket funkar även i källaren där jag bor.

Jag bor i den utbyggda delen, så väggen mot resten av huset är en före detta utomhusvägg. Det är fullt av armeringsjärn i golven och väggarna. Det tycker inte trådlösa signaler om.

Lösningen blev att en förlängare placerades i vardagsrummet ovanför. Taket/golvet mellan mitt rum och vardagsrummet är tunt. Man hör vartenda knappnålshuvud som rasar i golvet där uppe.

Så nu sitter jag för första gången på mitt rum och surfar. Känns befriande. Tidigare trängdes vi alla på övervåningen och jag släpade min laptop upp och ner ifall jag ville kolla på film där nere. Ibland jobbade jag i köket. Ja, tills någon skulle laga mat förstås.

Ett evigt flängande.

Imorgon får jag oväntat besök. Min kära pojkvän har bestämt sig för att komma hem tidigare:) Tänk om vi skulle suttit en till person i det trånga datarummet. Det skulle ju inte ha gått.

Jag har möblerat om här nere och rummet känns mycket större nu. Om vi kan vara här nere så mycket som möjligt känns det kanske inte som att vi bor hos några andra.

Jag är lite smådeppig idag, trots allt. Kan bero på för lite solsken, för lite vitaminer eller för många föräldrar.